Fotosöndag Profil | Sigfrid Lundberg

by Maja on november 14, 2013

Sigfrid Lundberg, Fotosöndag ProfilNamn: Sigfrid Lundberg
Ålder: Född 1956
Bor: Lund
Yrke/ sysselsättning: Software developer (Programmerare)/Arbetar med att stödja humanistisk forskning. Digital Humanities. Det Kongelige Bibliotek, København
Fotar med utrustning: Mest använder jag ett 50mm objektiv, men går ibland ner till 35mm. Monterar dem på en Leica M-E. Har lite andra prylar också.



Bakgrund
När jag var småskolegrabb gick min bror på högstadiet. En dag på 60-talet kom han hem med en KODAK Retinette, en klassisk småbildskamera som hade sina rötter nere i 1930-talets dunkel men som tillverkades under 30-40 år i olika skepnader. Med den tog jag mina första bilder. Vi ersatte den med andra klassiker. Bror min köpte en Leica; jag en begagnad Nikon. Den var fem år när jag sommarjobbat samman pengar så det räckte. Nästan ett helt sommarlov gick åt till det. Far hjälpte oss att inreda ett mörkrum i källaren. Där framkallade jag min svartvita film i framkallningsdosa och gjorde förstoringar. Forsatte med det även efter att jag flyttat hemifrån.

Studier, familj, barn, arbete gjorde att det blev allt mindre tid. Till slut hamnade mörkrummet på min brors vind. Intresset låg övergivet tillsammans med kameran i ett skåp. Nästan tjugo år gick. Våra barn flyttade hemifrån. Så behövde jag ny mobil, och köpte en med hyfsad kamera som bevisade att digital fotografi faktiskt är kul. En insikt som slog ner som en blixt från klar himmel, och alltsedan dess har jag inte tagit en enda bild med kameran i mobiltelefonen, Bara med ”riktiga” kameror. En riktig kamera är en som kan förlösa en fotografs kreativitet, mobilen gör bara inte det för mig. Resten är, som man säger, historia.



Inspiration
Jag har ena foten i gatu- och dokumentärfotografin; den andra i landskapsfotografin. Om jag bara skall välja namnet på en fotograf som inspirerat mig mer än andra vet jag inte om jag skall välja Henri Cartier-Bresson eller Elliot Erwitt. Det finns förstås andra. De flesta av dem är döda vita män. Några är kvinnor, men de är lika vita och lika döda som männen. Vet inte om det syns på mina bilder vilka mina influenser är eller hur döda de är. Jag har så mycket kvar att lära innan jag kan fota som de. Om jag mot all förmodan skulle hinna lära mig tillräckligt innan slutet, så har jag sannolikt också hunnit skapa mig ett eget bildspråk. Eller så har jag kanske inte det.

Det finns många förhållningssätt till fotografin och hur den skall utövas. För mig är seendet centralt. Jag kan bara fotografera det jag ser. Jag kan isolera och framhäva, eller dölja, genom komposition och skärpedjup. Och invänta det avgörande ögonblicket. Bilden skapas under en exponeringstid av en partisk berättare som bara ser det han eller hon vill se. Kamerans bidrag är att säga klick. Vanligtvis ser jag schabloner och klichéer som mina förebilder bröt med för ett halvsekel sedan, eller mer.

För mig är begränsning en källa till inspiration. Jag använder bara objektiv med fasta brännvidder. Jag vill helst inte beskära heller. Däremot gör jag gladeligen den mest skada man kan tänka sig på en bild: Att omvandla den till svart-vitt. Men det inför ytterligare begränsningar. Begränsningar är produktiva. De ger form åt konsten. Vad hade litteraturen varit utan rim och meter? En massa prosa men inga poeter. Ingen hip hop och inga sonetter.

Av allt man äger, värderar man högst det som kan tas ifrån en. I fjol genomled jag tre ögonoperationer för grå starr. Tidigare har jag fått laserbehandlingar och även opererats näthinneavlossning. Grå starr är trivialt att operera, och numera använder jag nästan inte alls mina brillor annat än för läsning av särskilt finstilt text. Men jag vet bättre än de flesta hur skräcken för att förlora seendet känns.



Motiv
Jag har inte med mig kameran i duschen, på toaletten eller i sängen när jag sover. Annars har jag ett 50mm Zeiss Sonnar monterad i min Leica M-E, och den har sällskap med ett 35mm Zeiss Biogon i väskan. Alla andra prylar står vanligtvis i skåpet hemma.

Det är vardagen jag fotograferar. Vägen till och från jobbet, livet som pendlare. Kölden i mörkret innan gryningen när tåget är inställt och skall ersättas med buss. Gatlyktans ljus i dimman. Bilstrålkastarnas ljuskäglor som tränger genom regnet en grå höstdag. Skuggan av en cyklist på väg hem i solens sneda strålar en tidig vårdag.

Helst vill jag fotografera det som är så vardagligt att vi glömmer bort att det finns. Vardagens människor. Vardagens surrealism och komik. Vardagens skönhet och sensualitet. Allt det vill jag fånga. Men jag vill också visa på konsumismens falska lockande bilder som vill leda oss på villovägar. I synnerhet vi fotografer förfaller lätt till ett bildspråk där schabloner alla känner igen är det eftersträvansvärda. Spela en sång som alla kan!? Även om det ljuder falskt.

Vid sidan av vardagen och dess invånare är jag intresserad av landskapet de lever i. Linjer och och ytor. Geometrier, perspektiv och djup. Naturliga och urbana landskap. Jag är romantiker. Älskar gammal bebyggelse som varit med förut. I synnerhet om natten när det regnar. Gatlyktor i dimma. Tänk på Brassaï och hans Paris de nuit.



Fotosöndag
Jag hittade fram till Fotosöndag genom kommentarer och taggar bland mina Flickr-kontakters bilder. Mycket kan sägas om Flickr och andra sociala mediers effekt på samtidens bildande konst, men en sak är säker: Flickr i allmänhet är inte ett forum för konstruktiv kritik i syfte att höja medlemmarnas medvetenhet och förmåga. När det är sagt, kan man tillägga att Flickr faktiskt har alla faciliteter som krävs för att åstadkomma just det, och Fotosöndag utnyttjar dem.



Favorittema hittills?
När jag bläddrar igenom bilderna i gruppen hittar jag massor av intressanta teman, men av dem jag deltagit i tycker jag nog Tema Hemlig är intressantast hittills.



3 FAVORITER AV ANDRA

Mud scratch
”Mud scratch”, Copyright All rights reserved by Mauritzson Foto

Tema ”Kraft”. En bild av deltagare i någon slags teränglöpning. Den har ett helt underbart grodperspektiv och vadernas svällande muskler visar på de krafter människan kan mobilisera.

Don't Look Back
”Don’t Look Back”, AttributionNoncommercialNo Derivative Works Some rights reserved by petertandlund

Tema ”Perspektiv”. Ljus och skuggor i en skicklig komposition med mycket djup i perspektivet.

It was time. (2)
”It was time. (2)Copyright All rights reserved by krissen

Tema ”Film Noir”. Ett arrangerat självporträtt, men atmosfäriskt så att det ryker om det.



3 EGNA FAVORITER

De tre bilderna är tagna med tre olika kameror, som också representerar tre olika faser i utvecklingen av mitt seende och därmed mitt fotograferande. Kamerorna skiljer sig åt genom att man använder dem på olika sätt.

L1004463_v1
”L1004463_V1”, AttributionShare Alike Some rights reserved by Sigfrid Lundberg

Tema ”Livsnjutning”. Två nya studenter, ung man och kvinna, vid Lunds Tekniska Högskola tar en paus i nollningen och avnjuter lite fast food. Mannen är medveten om mig och smilar upp sig, medan kvinnan verkar helt oberörd. Intressant effekt. Detta fotot tog med min Leica, sensommaren 2013. Jag köpte den ungefär ett år tidigare i samband med att jag blev opererad för grå starr. Efter operationen drabbades jag av panik. Det verkade som om jag inte skulle kunna fota med kameran jag hade då, för min syn hade förändrats. Leicans mätsökare fungerade, och jag köpte det enda exemplaret som fanns att tillgå över disk.

R0011505.JPG

”R0011505”,AttributionShare Alike Some rights reserved by Sigfrid Lundberg

Tema ”Hemlig”. Ett foto laddat med dramatik. Alla, inklusive militära underrättelsetjänstens hemlige agent, stirrar dig i ögonen eller bländar dig med strålkastare. Det här är taget någon vecka innan jag fick diagnosen grå starr. Och nästan nio månader innan operation. När jag tog detta är det riktigt illa ställt med min syn, men med live view på skärmen rakt in i ögonen fungerade det. Objektivet är mitt älskade Zeiss Sonnar 50/1.5, monterad i min äldre Ricoh-kamera som har samma bajonett som Leica. Där är en ”jag vill ge järnet” attityd i mina bilder från den tiden. Det är lika bra att se och fota så bra och så länge man kan. Jag såg så dåligt, och det blev sämre för varje månad.

PA280464.tif

”PA280464.tif”,AttributionShare Alike Some rights reserved by Sigfrid Lundberg

Tema ”Hus”. Ett gammalt godsmagasin på Lund centralstation. Skall jag vara självkritisk så är huset bara en kuliss för det som händer framför. Trots att det bara är en alldaglig scen, två kvinnor som samtalar medan de väntar på tåget, förnimmer man en spänning i bilden. Svårt att beskriva. Taget innan jag ens riktigt märkte att jag led av grå starr. Objektivet är ett minst 30 år gammalt knivskarpt Rokkor-M med 40mm brännvidd. En vacker liten glugg som Minolta byggde till sina Leicakompatibla kameror på 70-80-talen. Jag satte det i en Olympus E-P2 med adapter.



Vill du se mer av Sigfrid? Då har du länkarna här!

Kontaktuppgifter ( mail, länkar till webbplatser, telefonnummer):


Leave a Comment

{ 1 comment… read it below or add one }

Lotta november 17, 2013 kl. 00:18

Jätteroligt och intressant att läsa 🙂

Svara

Previous post:

Next post: