Jens Rydén om ”Självporträtt”

Självporträtt
Veckans tema är självporträtt. Jag heter Jens Rydén och har fått äran att skriva en artikel i detta utmanande ämne.

Sitter du nu och våndas över veckans tema tycker jag att du ska ta tre djupa andetag och läsa klart min artikel. Förhoppningsvis kan den inspirera dig och utmana dig till att skapa ett eller flera bra självporträtt. Det är inte en tillfällighet att självporträtt är ett flitigt återkommande tema på fotoskolor och fotokurser. Självporträttet ger dig som fotograf väldigt mycket bra erfarenhet som du tar med dig när du ska ta porträtt på andra. Om du vet och har provat på dig själv så kan du hjälpa din modell, eller den som ska porträtteras, att känna sig bekväm, avslappnad och närvarande. Du blir helt enkelt en bättre regissör.

Tanke och planering
Att ta ett självporträtt kräver tanke och planering för att bli riktigt bra. Du måste bestämma dig för vad du ska berätta om, hur tydlig du ska vara, vilken känsla du vill förmedla. Vad blir tillgjort och vad känns äkta? Ett bra planerat självporträtt kräver att du har svar på dessa frågor. Givetvis kan man få till ett fantastiskt självporträtt helt spontant också, men det är mer relaterat till tur än tanke.

Ett självporträtt kan vara väldigt närgånget, utlämnande eller helt abstrakt. Det finns inte några do’s or don’ts. Lek med kameran. Agera. Träna framför en spegel. Utforska och lär dig  ditt egna minspel. Apa dig helt enkelt. Ibland kan jag fastna framför badrumsspegeln en lång stund i samband med tandborstning för att testa gester, miner och poser. Det ger mig nyttig erfarenhet som jag bär med mig och kan ta fram både när jag tar självporträtt och porträtterar andra människor. Jag är förberedd. Har en tanke och en aning om hur jag ska få mig själv, den andra människan eller människorna att agera och interagera.

Ljuset är som alltid viktigt
Ljuset är väldigt viktigt i ett självporträtt. Rätt ljus lyfter bilden, fel ljus gör det motsatta. Det gäller givetvis all fotografering men är viktigt att påpeka. Lek med lampor. Prova i det infallande ljuset från ett fönster. Fönster på norrsidan eller skuggsidan ger ett behagligare ljus. På solsidan skarpare kontraster. Än en gång, vad vill du förmedla?

Är du blyg och ovan framför kameran?
Rigga din kamera på ett stativ. Har du inget stativ skapa en plattform på något sätt där kameran kommer upp en bit och så att du har objektivcentrum minst i brösthöjd. Sätt på musik som gör dig glad, ledsen, fundersam, lugn eller vilken känsla den nu månde vara du vill försöka förmedla. Kör med timer och börja leka. Ur leken föds idéer och du kommer under den samma att få lärorik erfarenhet samtidigt som du lär dig mycket om dig själv och om interaktion i en bild. Självklart behöver du inte göra denna fotosession hemma. Det funkar lika bra på andra platser och kanske passar andra platser bättre in på det du vill förmedla. Ett självporträtt är inte lika med ett passfoto. Faktiskt behöver ett självporträtt egentligen inte ens visa en skarp och tydlig bild av dig. Det handlar helt om vad du vill förmedla. Släpp lös din fantasi. Strunta i dina eventuella spärrar och blyghet. Det är bara du och din kamera där, våga agera. Våga leva ut. Med dagens digitala teknik behöver du ju aldrig visa bilderna för något. Därför kan du prova vågade bilder som du aldrig skulle få för dig att göra i en fotostudio hos en annan fotograf, helt utan rädsla för något. Fine Art Nude? Tja, varför inte, om det förmedlar det du vill. Släpp dina bojor. Var hämningslös. Lär känna dig själv.

Många av oss som har för vana att stå bakom kameran tycker av olika anledningar inte om att stå framför den samma. Jag ser detta som en dålig ursäkt. Ett sätt att fly. Tidigare hade jag själv precis samma tankar men vände helt på en fotokurs för några år sen. En entusiasmerande kursledare till lika skicklig fotograf utmanade med uppgiften att ta ett till tre självporträtt som var och ett skilde sig åt men där samtliga berättade något om mig. Min första reaktion blev total blockad av de kreativa cellerna. Jag hade aldrig tagit självporträtt tidigare. Men Kim, eller Kimberley som hon egentligen heter, gav oss riktigt bra tips och coaching. Blockaden rämnade och kreativiteten flödade. Mina bilder till den inlämningsuppgiften blev de nedanstående och jag skriver vad jag vill visa och hur jag har gjort.

Bild 1

Jag ville visa hur många uppfattar mig innan de lär känna mig. Ville få fram och förstärka intrycket av ett hårt skal. Tog bilden i mitt arbetsrum sent på kvällen. Rummet helt nedsläckt med undantag för en 40 W skrivbordslampa. Jag tejpade en lång kartongbit på ena sidan av lampskärmen för att skapa en skarp kant på skuggan av min vänstra ansiktshalva. Kameran ställde jag på stativ och anslöt en trådutlösare. Det tog ett stort antal försök och justeringar av lampan innan jag fick bilden som jag ville ha den. Kanske att den framställer mig lite för elak. Jag är inte sån alls, jag är en väldigt mjuk människa, en rak motsats till det bilden visar.

Bild 2

Jag ville förmedla min kreativa sida och livliga, bitvis barnsliga, fantasi. Jag valde att skapa en bild bestående av två bilder. Först tog jag ett foto med kameran i min iMac. Denna bild öppnade jag i Photoshop och blåste upp i fullskärmstorlek. Riggade en kamera på stativ, placerade mig så att jag fick ett samspel med mig själv på bildskärmen. Jobbade länge innan jag fick till en bildvinkel där även ett öga på mig till vänster syns och gör kommunikationen tydlig. Blev en rätt galen bild men en som jag tycker förmedlar min
kreativitet på ett bra sätt.

Bild 3

Jag älskar naturen. Är uppvuxen i det nordöstra hörnet av Skåne några hundra meter från Ivesjön och med Ryssbergsskogens blandskog av djupa granskogar och enorma bokskogar på andra sidan av vägen från huset sett. Tillbringade hela mitt liv i naturen fram till jag var 33 år och flyttade till Malmö. Ville förmedla att jag känner mig som ett med naturen. Att jag hör hemma där. Fick bildidén vid ett besök på Ale Stenar. Såg direkt bilden av hur mitt huvud blir en del av stenarna. Som en utväxt. Stenarnas skrovliga yta och runda former
stämde bra in med mitt eget huvud. Mitt enda aber var att jag endast hade ett 70-200 mm objektiv med mig på min Canon EOS 30D, d.v.s en kamera med en förstoringsfaktor på 1,6. Stativ hade jag med och det räddade mig. Det och en bra kondition. Kameran står bra långt bort från min position i bilden. Timern i kameran gav mig tio sekunder att ta mig till rätt plats och hitta rätt position från det att jag hade tryckt av. Jag tryckte, sprang som en galning, intog position, höll andan och hörde klicket. Tog väldigt många försök innan jag fick rätt
position. På de flesta bilder stack rumpan ut bakom stenen. Tycker att det blev en bra bild som förmedlar att jag är ett med naturen, att jag njuter i den och hör hemma där. En rolig detalj i det hela är att det,som vanligt, var mycket folk vid Ale Stenar. Många bilder kasserades för att där var folk i bakgrunden. Gissar att många undrade vad jag sysslade med där jag sprang från en kamera och gömde mig bakom en sten.

Jag hoppas att min artikel har inspirerat dig och gett dig en tankeställare att ge dig i kast med att skapa kreativa och personliga självporträtt. Ser fram emot att titta på alla bidrag på söndag. Tänk på att ett självporträtt kan vara så mycket mer än ett passfoto.

Lev väl och sköt om dig.
Jens Rydén

Foto: Jens Rydén

jProd
Jens Rydén – inblick i mitt liv och mina åsikter
Flickr
Twitter @jensryden