Jens Rydén om ”Självporträtt”

by Maja on juli 7, 2010

Självporträtt
Veckans tema är självporträtt. Jag heter Jens Rydén och har fått äran att skriva en artikel i detta utmanande ämne.

Sitter du nu och våndas över veckans tema tycker jag att du ska ta tre djupa andetag och läsa klart min artikel. Förhoppningsvis kan den inspirera dig och utmana dig till att skapa ett eller flera bra självporträtt. Det är inte en tillfällighet att självporträtt är ett flitigt återkommande tema på fotoskolor och fotokurser. Självporträttet ger dig som fotograf väldigt mycket bra erfarenhet som du tar med dig när du ska ta porträtt på andra. Om du vet och har provat på dig själv så kan du hjälpa din modell, eller den som ska porträtteras, att känna sig bekväm, avslappnad och närvarande. Du blir helt enkelt en bättre regissör.

Tanke och planering
Att ta ett självporträtt kräver tanke och planering för att bli riktigt bra. Du måste bestämma dig för vad du ska berätta om, hur tydlig du ska vara, vilken känsla du vill förmedla. Vad blir tillgjort och vad känns äkta? Ett bra planerat självporträtt kräver att du har svar på dessa frågor. Givetvis kan man få till ett fantastiskt självporträtt helt spontant också, men det är mer relaterat till tur än tanke.

Ett självporträtt kan vara väldigt närgånget, utlämnande eller helt abstrakt. Det finns inte några do’s or don’ts. Lek med kameran. Agera. Träna framför en spegel. Utforska och lär dig  ditt egna minspel. Apa dig helt enkelt. Ibland kan jag fastna framför badrumsspegeln en lång stund i samband med tandborstning för att testa gester, miner och poser. Det ger mig nyttig erfarenhet som jag bär med mig och kan ta fram både när jag tar självporträtt och porträtterar andra människor. Jag är förberedd. Har en tanke och en aning om hur jag ska få mig själv, den andra människan eller människorna att agera och interagera.

Ljuset är som alltid viktigt
Ljuset är väldigt viktigt i ett självporträtt. Rätt ljus lyfter bilden, fel ljus gör det motsatta. Det gäller givetvis all fotografering men är viktigt att påpeka. Lek med lampor. Prova i det infallande ljuset från ett fönster. Fönster på norrsidan eller skuggsidan ger ett behagligare ljus. På solsidan skarpare kontraster. Än en gång, vad vill du förmedla?

Är du blyg och ovan framför kameran?
Rigga din kamera på ett stativ. Har du inget stativ skapa en plattform på något sätt där kameran kommer upp en bit och så att du har objektivcentrum minst i brösthöjd. Sätt på musik som gör dig glad, ledsen, fundersam, lugn eller vilken känsla den nu månde vara du vill försöka förmedla. Kör med timer och börja leka. Ur leken föds idéer och du kommer under den samma att få lärorik erfarenhet samtidigt som du lär dig mycket om dig själv och om interaktion i en bild. Självklart behöver du inte göra denna fotosession hemma. Det funkar lika bra på andra platser och kanske passar andra platser bättre in på det du vill förmedla. Ett självporträtt är inte lika med ett passfoto. Faktiskt behöver ett självporträtt egentligen inte ens visa en skarp och tydlig bild av dig. Det handlar helt om vad du vill förmedla. Släpp lös din fantasi. Strunta i dina eventuella spärrar och blyghet. Det är bara du och din kamera där, våga agera. Våga leva ut. Med dagens digitala teknik behöver du ju aldrig visa bilderna för något. Därför kan du prova vågade bilder som du aldrig skulle få för dig att göra i en fotostudio hos en annan fotograf, helt utan rädsla för något. Fine Art Nude? Tja, varför inte, om det förmedlar det du vill. Släpp dina bojor. Var hämningslös. Lär känna dig själv.

Många av oss som har för vana att stå bakom kameran tycker av olika anledningar inte om att stå framför den samma. Jag ser detta som en dålig ursäkt. Ett sätt att fly. Tidigare hade jag själv precis samma tankar men vände helt på en fotokurs för några år sen. En entusiasmerande kursledare till lika skicklig fotograf utmanade med uppgiften att ta ett till tre självporträtt som var och ett skilde sig åt men där samtliga berättade något om mig. Min första reaktion blev total blockad av de kreativa cellerna. Jag hade aldrig tagit självporträtt tidigare. Men Kim, eller Kimberley som hon egentligen heter, gav oss riktigt bra tips och coaching. Blockaden rämnade och kreativiteten flödade. Mina bilder till den inlämningsuppgiften blev de nedanstående och jag skriver vad jag vill visa och hur jag har gjort.

Bild 1
Jens självporträtt 01

Jag ville visa hur många uppfattar mig innan de lär känna mig. Ville få fram och förstärka intrycket av ett hårt skal. Tog bilden i mitt arbetsrum sent på kvällen. Rummet helt nedsläckt med undantag för en 40 W skrivbordslampa. Jag tejpade en lång kartongbit på ena sidan av lampskärmen för att skapa en skarp kant på skuggan av min vänstra ansiktshalva. Kameran ställde jag på stativ och anslöt en trådutlösare. Det tog ett stort antal försök och justeringar av lampan innan jag fick bilden som jag ville ha den. Kanske att den framställer mig lite för elak. Jag är inte sån alls, jag är en väldigt mjuk människa, en rak motsats till det bilden visar.

Bild 2
Jens självporträtt 02

Jag ville förmedla min kreativa sida och livliga, bitvis barnsliga, fantasi. Jag valde att skapa en bild bestående av två bilder. Först tog jag ett foto med kameran i min iMac. Denna bild öppnade jag i Photoshop och blåste upp i fullskärmstorlek. Riggade en kamera på stativ, placerade mig så att jag fick ett samspel med mig själv på bildskärmen. Jobbade länge innan jag fick till en bildvinkel där även ett öga på mig till vänster syns och gör kommunikationen tydlig. Blev en rätt galen bild men en som jag tycker förmedlar min
kreativitet på ett bra sätt.

Bild 3
Jens självporträtt 03

Jag älskar naturen. Är uppvuxen i det nordöstra hörnet av Skåne några hundra meter från Ivesjön och med Ryssbergsskogens blandskog av djupa granskogar och enorma bokskogar på andra sidan av vägen från huset sett. Tillbringade hela mitt liv i naturen fram till jag var 33 år och flyttade till Malmö. Ville förmedla att jag känner mig som ett med naturen. Att jag hör hemma där. Fick bildidén vid ett besök på Ale Stenar. Såg direkt bilden av hur mitt huvud blir en del av stenarna. Som en utväxt. Stenarnas skrovliga yta och runda former
stämde bra in med mitt eget huvud. Mitt enda aber var att jag endast hade ett 70-200 mm objektiv med mig på min Canon EOS 30D, d.v.s en kamera med en förstoringsfaktor på 1,6. Stativ hade jag med och det räddade mig. Det och en bra kondition. Kameran står bra långt bort från min position i bilden. Timern i kameran gav mig tio sekunder att ta mig till rätt plats och hitta rätt position från det att jag hade tryckt av. Jag tryckte, sprang som en galning, intog position, höll andan och hörde klicket. Tog väldigt många försök innan jag fick rätt
position. På de flesta bilder stack rumpan ut bakom stenen. Tycker att det blev en bra bild som förmedlar att jag är ett med naturen, att jag njuter i den och hör hemma där. En rolig detalj i det hela är att det,som vanligt, var mycket folk vid Ale Stenar. Många bilder kasserades för att där var folk i bakgrunden. Gissar att många undrade vad jag sysslade med där jag sprang från en kamera och gömde mig bakom en sten.

Jag hoppas att min artikel har inspirerat dig och gett dig en tankeställare att ge dig i kast med att skapa kreativa och personliga självporträtt. Ser fram emot att titta på alla bidrag på söndag. Tänk på att ett självporträtt kan vara så mycket mer än ett passfoto.

Lev väl och sköt om dig.
Jens Rydén

Foto: Jens Rydén

jProd
Jens Rydén – inblick i mitt liv och mina åsikter
Flickr
Twitter @jensryden

Leave a Comment

{ 7 comments… read them below or add one }

Danne (@dcarlbom) juli 7, 2010 kl. 10:26

Mycket bra skrivet Jens.

Jag håller helt med dig om att det initialt kan vara lite knepigt att ta dessa självporträtt men som men allt så ger övning färdighet.

Jag har märkt att jag själv är den absolut bästa modellen när jag vill testa nya ljussättningar och infallsvinklar. Sen är det faktiskt fruktansvärt kul med självporträtt tycker jag!

Jag tycker du tar upp en väldigt viktig punkt när du säger att man ska våga agera framför kameran, för det är faktiskt bara du som ser bilden och ingen annan så tillvida att du inte vill det.

Återigen, mycket bra skrivet.

Svara

Jens (@jensryden) juli 7, 2010 kl. 11:10

Tack Danne!

Håller med dig gällande ljussättningar och bildvinklar. Jag skulle inte vilja hamna på ett porträttjobb där kunden plötsligt säger att den vill ha en bild som förmedlar en viss känsla och sen inte ha en egen referens- eller erfarenhetsbank att ta till. Att i det läget börja mixtra med ljussättningen och börja fundera på vilka minspel, blickar, synvinklar, bildvinklar och annat som förstärker och förmedlar den efterfrågade känslan känns för mig lite stressande. Vi är ju alla olika och det finns säkert de som hanterar det bra också.

Är ju skillnad om man har avsatt en session i studio för att bara testa ljussättning och spåna fram bildidéer tillsammans med modell.

Och än en gång, det kan inte understrykas nog, det är bara du själv som ser bilden med dagens digitala teknik. Bara att testa och radera och testa igen.

Svara

Henrik juli 7, 2010 kl. 21:52

Som många andra blev även jag lite fundersam över veckans tema.
Som fotograf trivs man bäst ”bakom” kameran, men om man tänker efter så är det egentligen ganska konstigt att om man kan instruera andra för att det skall bli ett riktigt bra foto inte vågar ta steget att byta position till andra sidan linsen.
Självklart ligger det mycket till hur man är som person. Visa är riktiga linslusar medans andra är lite blygare av sig. Jag tycker absolut att man skall respektera detta, och jag själv tillhör definitivt denna kategori.
Läste lite på twitter att somliga tackar för sig när de hörde talas om veckans tema, och jag tycker att detta är djupt beklagligt.
Jag har inte varit med så länge i ”Fotosöndag”, men redan vid första uppdraget ville jag tänka lite utanför boxen… Varför tolka temat rakt av… Som betraktare på söndagskvällen vill man ju inte se exakt samma motiv från alla, utan få känslan att varför tänkte jag inte så…

Tänk om alla tvivlare till veckans tema… det finns så otroligt många infallsvinklar till temat….
Stort tack till Jens inlägg som sprider inspiration.

Själv går mina banor i första hand till min egen spegelbild då jag tycker ett rent självporträtt känns som det man tänker på först, men som sagt tycker jag personligen att man ska tänka steget längre för att det skall bli lite mer intressantare.

Kom igen nu. Vi har flera dagar på oss. Tänk till nu, så kommer vi säkert på något som kan tolkas som ett självporträtt, men ändå lite utanför boxen.

Mvh
Henrik

Svara

Jens (@jensryden) juli 7, 2010 kl. 22:40

Tack Henrik!

Skickar dig hur mycket kärlek som helst. Blir så glad av dina rader. Jag lyckades i varje fall entusiasmera några med min artikeln. Glädjer mitt hjärta enormt.

Mvh
Jensa

Svara

quicksound juli 12, 2010 kl. 19:40

Hej Jens!

Kul artikel, ja eller kul och kul, den är intressant. Jag gjorde faktiskt så en dag att jag monterade upp kameran på stativ och ett par blixtar som jag har (som tyvärr mest samlar damm just nu) och fick för mig att fota självporträtt. Jag har en trådutlösare som jag la på golvet och knäppte med stortån. Ju fler kort jag tog ju mer vågade jag busa till det. Jag tycker det är jobbigt att se mig själv på bild. Men ju fler bilder jag tog desto mer vågade jag ”spejsa” ur. Vilket till sist blev väldigt befriande.

Tror alla vill se bättre ut än vad de egentligen är. Så även jag, men efter ett par timmars fotande och en hel del lekande i photoshop vågade jag se ”sanningen” om mig själv. Otroligt befriande faktiskt och jag är ju inte purung längre bara att acceptera.

http://www.flickr.com/photos/quicksound/3759184932/in/photostream/
(hoppas länken funkar) är det kort som blev bäst och jag gillar mest från den dagen.

Svara

Sessan juli 12, 2010 kl. 21:52

Hoppas det är ok med en kommentar från en som inte är med på Fotosöndag ”ännu”…..
Jag fegar & fegar ur.

Ville bara tacka för kanon bra inlägg om självporträtt.
Jag lärde massa & fick nytt tänk. Nu ska här övas 😉 Tar med min kamera & stativ till den öde fjorden & testar direkt!

// Sessan Amatör

Svara

Mattias juli 12, 2010 kl. 23:41

Alla kommentarer är välkomna, och du är redo att delta med en bild när det känns rätt. /Mattias | @mjonsson

Svara

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: